Linnés Hammarby

Som en pärla bland Linnéminnen tronar Linnés Hammarby på Uppsalaslätten, den gård där Carl von Linné kunde bygga sig ett hem. Till Hammarby flyttade han sina unika samlingar, och där bedrev han forskning och undervisning. Idag står hans arbetsrum kvar som när han levde. Detta är en världsunik historisk miljö med talrika genuina spår från 1700-talet. Verksamheten drivs av Uppsala universitet.

Linnés Hammarby är skyddat både som statligt byggnadsminne och som kulturreservat. Huvudansvariga för förvaltningen är Statens fastighetsverk (SFV) och Länsstyrelsen.
Uppsala Universitet, genom Botaniska trädgården, ansvarar för skötsel och drift inom byggnadsminnet.
Länsstyrelsen ansvarar för skötsel och drift av kulturreservatet. Mer information kan fås via dessa länkar till Botaniska trädgården och Länsstyrelsen Uppsala län.

Historia


Vykort ur Uppsala universitets samlingar

Före Linné – medeltid till 1758

Hammarby var en vanlig bondby under medeltid. På Gustav Vasas tid fanns där tre hemman, ett skatte-, ett kyrko- och ett frälsehemman. Det senare hade bland annat tillhört ätterna Trolle och Oxenstierna. Under första halvan av 1600-talet tillföll frälsehemmanet i Hammarby, liksom det i Ölunda-Sävja, den adliga ätten Gärffelt och blev säterier. I slutet av samma sekel lades de till kavalleriet som berustade säterier eller rusthåll. Genom giftermål kom hemmanen sedan till den friherrliga ätten von Friesendorff. År 1758 övergick de i hovjägmästaren Anders Schönberg den äldres ägo, via dennes hustru Gustava von Friesendorff.

Köpet

Samma år 1758 sålde Schönberg först Sävja och fem hemman därutöver (14 november) och sedan Hammarby (8 december) till Carl von Linné. Priset uppgick ”allenast till 40 000 daler” för Hammarby och lika mycket för Sävja-gårdarna, totalt 80 000 daler kopparmynt, vilket i dagens penningvärde skulle motsvara något mellan 3 och 5 miljoner kronor. Året därpå köpte Linné två hemman i Edeby. Senare tillkom en gård i Vallby och på 1770-talet tillfördes också grannbyn Hubby som gåva från kung Gustaf III. Till slut omfattade Linnés ägor drygt 10 gårdar på sammanlagt c:a 350 ha.
Han var 51 år gammal när han köpte gårdarna, nyadlad och sedan drygt 15 år en väletablerad professor i Uppsala. Hammarby skulle bli hans sommarhem och tillflyktsort de resterande 20 åren av hans liv. Det var vanligt dåförtiden att stadens högre tjänstemän köpte jordbruksfastigheter som ren investering eller för personligt boende och ökad status. Som professor hade Linné förstås tjänstebostad i Uppsala och en förhållandevis god lön, men det fanns inga garantier för familjens framtida försörjning om han t.ex. skulle avlida. Som han skrev till vännen Abraham Bäck: ”I betraktande av mina små barn köpte jag i höstas ett litet säteri…”. Sonen Carl var 17 år, döttrarna Lisa Stina 15, Lovisa 9, Sara Stina 7 och Sophia 1 år gamla.

Byggnaderna

När Linné köpte Hammarby fanns där en mangårdsbyggnad från 1600-talets första del med mittparti i två våningar – nuvarande västra flygeln – samt ett ännu äldre boningshus med torvtak på den plats där nu östra flygeln står. Därtill fanns en mängd uthus och bodar. De första somrarna bodde familjen i den gamla mangårdsbyggnaden, men eftersom den var i dåligt skick lät han 1762 börja uppföra ett nytt boningshus, den nuvarande timrade corps de login i två våningar. Den stod färdig omkring 1764. De äldre boningshusen fick bilda herrgårdsmässiga flyglar till den nya mangårdsbyggnaden. De rustades upp och inreddes som arrendatorsbostäder, brygghus och bagarstuga.
Sommaren 1764 firade han sitt och Sara Lisas silverbröllop på gården men först 1766 skriver han till vännen Bäck och berättar att: ”Nu bor jag ständigt på Hammarby”.

Ny väg

Sommaren 1763 gjordes uppmätningar för att Edeby, Hammarby m.fl. byar skulle övergå från sol- och tegsskifte till storskifte. Eftersom Linné var en betydelsefull markägare i trakten och via Kungliga Vetenskapsakademien väl införstådd med jordreformens fördelar, är det mycket sannolikt att initiativet till storskiftets införande togs av honom själv. Mätningarna fastställdes vid Vaksala härads vinterting den 23 januari 1764.
Före storskiftet underhölls allmän väg på sträckan Ängeby-Hammarby-Hubby-Tjocksta samt Ängeby-Edeby-Hubby men det fanns ingen körbar väg mellan Hammarby och Edeby, trots att de ligger bara några hundra meter från varandra. Linné var angelägen om att förbättra kommunikationerna till Hammarby, för att visa på gårdens ståndsmässiga betydelse samt förkorta restiden från Stockholm. Hans framställan att få anlägga ny väg mellan Hammarby och Edeby beviljades och han stod själv för kostnaderna.

Linnés askar

Det berättas att Linné planterat åtminstone fem askar, Fraxinus Excelsior, runtom i Danmarks socken. Två grindaskar planterades som en lummig inkörsportal vid Hammarbys grind utmed den nyanlagda körvägen till Edeby. De togs bort 1983 eftersom de var så illa åtgångna, men nyplanterades 2004. Två andra ska han ha planterat vid Falebros södra brofäste, där gamla landsvägen passerade Sävjaån, och sedan fortsatte söderut längs åkanten förbi Vallby Hälsobrunn och Edeby bro vidare mot Stockholm. Den västra av Falebros två askar finns fortfarande kvar. Den femte asken står också den kvar, på gården till Linnés Sävja. Askar i Sverige brukar bli omkring 250 år.

Museum in altis

I april 1766 drabbades Uppsala av en omfattande brand som hotade Linnés professorsbostad. Han blev skrämd och beslöt att snarast låta bygga en liten ouppvärmd stenbyggnad på Hammarby för sina samlingar. ”Min lilla backstuga” som han sade om sitt museum uppe på kullen bakom boningshuset. Det stod klart våren 1769. Linné flyttade dit sitt herbarium med 19 000 ark, en del av sitt bibliotek samt naturalie¬samlingarna av snäckor, insekter och mineraler. I juni samma år besökte kronprins Gustaf (III) hans Museum in altis. Museet, liksom den senare anlagda Hortus Sibiricus, anlades inte på Linnés egen mark utan på den intilliggande kronoparkens ägor, vilka han delvis tilläts annektera, även om gränserna inte formellt lades om förrän många år efter hans död. Kronoparkerna hade avsatts på 1600-talet som kungliga jaktmarker men på Linnés tid hade behovet av sådana minskat. Den så kallade Linnés soffa, på stigen mellan Hammarby och Danmarks kyrkby, ligger i den före detta kronoparken.

Vid foten av backen nedanför museet finns ett flyttblock, Linnés runsten, på vilket han med runor låtit inrista ”Riddar Karl Linné köpte Hammarby och Säfja 1758”.

Undervisning och forskning

Linnés Herbationes Upsalienses hölls i trakterna runt Uppsala flera år innan han köpte gårdarna i Danmark. Örtavandringarna var en populär avslutning på vårens studier. Den s.k. Danmarksvandringen, Herbatio Danensis, började vid Kungsängstull (nuvarande Svintorget) och fortsatte ut till Kungsängen och de år 1742 därstädes upptäckta kungsängsliljor, Fritillaria meleagris.

Innan köpet av Hammarby så vände exkursionen ofta vid Kuggebro, men efter 1758 blev den längre – frukost kunde serveras av arrendebonden i Sävja och aftonvard intogs på Hammarby. Exkursionsgrupperna kunde omfatta trettiotalet unga män.

Redan innan huvudbyggnaden var färdigbygd 1764 tog Linné emot studenter på Hammarby för privatundervisning. De bodde inhysta grannbyarna, bl.a. i Edeby och Hubby. Det hände också att studenter kom på dagsbesök och de berättas att Linné ibland tog emot dem i bara nattskjortan. Även inhemska och utländska vittra personer besökte honom under somrarna på Hammarby.

När huset var färdigt anlade han flera trädgårdar där han planterade växter till undervisning och forskning. Jordmånen var annorlunda ute på Hammarby än i inne i akademiträdgården, och det var möjligt att provodla växter för speciella bruk. Han experimenterade med såväl inhemska som mer exotiska nyttoväxter, vilka drivits upp inne i Uppsala. Rester från dessa försöksodlingar finns kvar både på Hammarby och på de granngårdar i trakten där Linné hade vänner och bekanta.

Betydelsen av Hammarby för Linnés forskning och undervisning ökade med åren. Experimentträdgårdarna kröntes av Hortus Sibiricus, som han anlade för den stora mängd sibiriska fröer han mottog 1772 – mer än 400-500 arter.

Det var inte enbart den annorlunda jordmånen på Hammarby som gjorde att han koncentrerade sin forskningsverksamhet dit. Han var också missnöjd över hur Akademiträdgården förvaltades av konstistoriet. Carl von Linné d y beskrev situationen för Abraham Bäck efter faderns död: ”…min salig Far var ledsen på den [= trädgården] i de senare åren, och förtretad af Consistorio, hvarför han lämnade intet de frön han feck, till Acad. Trädgården, utan behöll dem; derigenom blef trädgården nog utblottad på slutet, och de djur, der warit, dog i dess senaste år äfven bort…”.

Jordbruket

Jordbruket var förstås den ekonomiska grund varpå Hammarby vilade. Både innan han köpte gården och så länge han levde drevs jordbruket av två arrendatorer, inhysta i en av flyglarna. Först efter hans död 1778, då hustrun Sara Lisa tog över driften, kom Hammarby succesivt att börja brukas av eget gårdsfolk. Som aktiv medlem i Kungliga vetenskapsakademien engagerade Linné sig starkt i jordbrukets utveckling, men deltog inte själv särskilt mycket i det egentliga jordbruksarbetet.

Arrendet som frälsebönderna skulle inleverera för Hammarby och gårdarna i Sävja, uppgick till 200 tunnor säd årligen. En tunna av råg, korn eller vete kostade drygt 1000 +/- 200 kr i dagens penningvärde, en tunna havre hälften därav, varför arrendeinkomsterna skulle motsvara omkring 200 000 kr. Eller räcka till bröd för 80-100 personer under ett år, enligt dåtida beräkningar.

Förutom själva bostadshusen på Hammarby fanns förstås ladugård, stall, lador och bodar på gården, totalt ett tiotal byggnader. Utöver Linnés och arrendatorernas familjer i tre generationer fanns även flera drängar och pigor. Gården höll vidare ett tjugotal kor, ett tiotal hästar, får, svin och fjäderfä. Och förstås en stor gödselstack.

Kålgård och humlegård

Åker, äng och betesmark upptog de största ytorna i jordbruket. Den hävdade jorden fick ligga i träda med jämna mellanrum. I den mån de fanns skogsallmänningar kunde djuren beta där om sommaren. Närmare boningshusen fanns olika, ofta väl inhägnade, odlingsytor som till exempel kålgård (för odling av blad- och rotgrönsaker), örtagård (för krydd- och läkeväxter m.m.), trä(!)gård (med fruktträd m.m.) och humlegård.

På Linnés tid låg kålgården något väster om huvudbyggnaden. Hans dotterdotters son Mauritz Ridderbjelke lät emellertid anlägga den s.k. Ridderbjelkska trädgården där, i vad som senare blev äppellunden med sin genbank för gamla äppelträd. En ny kålgård har anlagts i modern tid, några 100 m längre västerut längs gamla Ängebyvägen. Där odlas flera historiska trädgårdsväxter från Linnés tid.

Humlegårdar var lite speciella, eftersom alla som kunde – såväl bönder som stadsbor – måste erlägga en del av skatten i humle, och alltså inte bara odlade växten för egen konsumtion och ölbryggning. Därför hamnade ibland humlegårdarna lite avsides, sällan på den bästa jorden. Redan på medeltiden hade det flera gånger lagstadgats att alla skulle odla humle, främst för att minska importbehovet, men det fanns många orsaker till att så inte skedde.

Den nuvarande humlegården, nordöst om huvudbyggnaden, är bara den sydligaste spetsen av humlegården som fanns på Linnés tid. Där provodlas nu många gamla sorters humle funna i bl.a. Uppland. De moderna handelssorterna av humle kommer främst från Mellaneuropa och hinner inte mogna ut ordentligt under den ibland för korta svenska sommaren. Det medeltida önskemålet om svensk humle är alltså fortfarande livskraftigt, om än med annat fokus nu – hem- och mikrobryggning – än då.

Rusthåll och Ryttartorp

Som nämnts tidigare var både Hammarby och Sävja berustade säterier eller rusthåll. I stället för att betala den s.k. grundskatten till kronan skulle gårdsinnehavaren hålla kavalleriet med ryttare, häst och en del annan utrustning – vapnen stod kronan för. Ryttarna kallades även dragoner eller husarer. Ägaren till Hammarby skulle tillhandahålla två ryttare, ägaren till Sävja lika många.

När Linné 1758 köpte gårdarna rasade det s.k. Pommerska kriget eller europeiska sjuårskriget (1756-63) och dragonerna var ute i fält. De tillhörde Upplandsskvadronen av Livregementet till häst, till skydd för kungens egen person (i detta fall kung Adolf Fredrik).

Hammarbys två ryttare med familjer bodde i var sitt dragontorp. De låg båda drygt 300 m nordost om huvudbyggnaden, i kronoparken alldeles utanför ägogränserna, ungefär på nuvarande adress Danmarks-Hammarby 28-30. Det västliga torpet, Ryttarhuset eller Ryttartorpet från slutet av 1800-talet, finns fortfarande kvar men har flyttats ungefär 200 m nordväst om Hammarby, utmed gamla Ängebyvägen. Det östliga torpet kallades Soldathuset på storskifteskartan från 1764.

Arvingar och Ättlingar, 1778-1879

Den 20 augusti 1776, halvtannat år innan sin död, upprättade Linné sitt testamente. Där står att änkan ärver Hammarby, sonen ärver hans bibliotek och naturaliesamling och att de fyra döttrarna ärver de övriga fastigheterna i Hubby, Edeby, Vallby och Sävja. Herbariet skulle säljas till högstbjudande och avkastningen delas mellan döttrarna. På grund av osämja mellan modern och sonen fick han inte ut hela sitt arv så att en del såldes vidare efter hans död.

Efter Linnés död 1778 bosatte sig hans fru Sara Lisa permanent på Hammarby med de vuxna barnen Lovisa (*1749) och Sara Stina (*1751) som hemmadöttrar. Sara Lisa var en organisatorisk person som skötte Hammarby på ett framgångsrikt sätt. Det började brukas av eget gårdsfolk under en rättare, i stället för av arrendatorer. Sara Lisa von Linné dog 1806, nästan 90 år gammal.

Ingen av de två hemmadöttrarna efterlämnade några barn även om Sara Stina som 45-åring gifte sig med sin svågers bror, Hans Henric Duse, och flyttade till Gränby i Vaksala församling. I husförhörslängden omnämns Sara Stina Duse som ”en hedersgumma”. Lovisa, som kom att bli den sista som bar namnet von Linné, levde hela sitt nästan 90-åriga liv på Hammarby men tillbringade somrarna i ett av husen i Hubby. Vid de gamla husgrunderna i Hubby finns fortfarande ett stort bestånd av sibirisk nunneört, Corydalis nobilis.

Sonen Carl (*1741) efterträdde fadern som professor i botanik och medicin och övertog även professorsbostaden på Svartbäcksgatan. Han överlevde sin far med bara knappt sex år och dog ogift och barnlös i en gulsot han ådragit sig i England.

Den äldsta dottern Elisabeth Christina (*1743) hade gift sig redan 1764 med Carl Fredric Bergencrantz, ett barnbarn till Olof Rudbeck d.y. Äktenskapet blev olyckligt då han behandlade henne och deras dotter så illa att hon valde att flytta hem igen med barnet. Lisa Stina dog vid blott 39 års ålder, enligt utsago på grund av den tidigare misshandel major Bergencrantz utsatt henne för. Dottern Sara Elisabeth gifte sig 1786 med överstelöjtnant Per Martin och fick med honom 13 barn varav sex förde släkten vidare.
Det blev ättlingarna till Linnés yngsta dotter Sofia (*1757) som kom att ta över förvaltningen av Hammarby sedan den äldre systern Lovisa avlidit 1839. Sofia hade gift sig 1781 med akademiombudsmannen Samuel Christoffer Duse och med honom fått en dotter, Johanna Elisabeth Sofia (*1784). Denna i sin tur gifte sig med överdirektör Fredrik Magnus Ridderbjelke (*1772) och fick med honom tre barn.

Hammarby i början av 1820-talet. Ur Afzelius A, Egenhändiga anteckningar, 1823

Deras äldste son Mauritz ”Moje” Ridderbjelke (*1813) övertog förvaltarskapet över Hammarby 1841 för arvingarnas räkning. Han lät anlägga en ny trädgård väster om gården, den ”Ridderbjelkska trädgården”. Han omvandlade Linnés igenväxta trädgård öster om boningshuset till en engelsk park med slingrande gångstigar. År 1846 övergick Hammarby som oskiftat arv till den yngre brodern Carl Ridderbjelke (*1820). Han bosatte sig i östra flygeln, som nybyggts med två våningar omkring 1830, och bodde där till 1879. Carl utvecklade jordbruket och lät bygga fler nya hus samt plantera träd, bl.a. pyramidpopplar, Populus nigra.

Hammarby 1880. Plansch från Klingspor, C A, Schegel, B, 1881 Upplands Herregårdar. Stockholm.

Under hela den här tiden vallfärdade människor till Linnés Hammarby som platsen kallats sedan tidigt 1800-tal. Besökarna kunde gå rätt hårt åt det linneanska kulturarvet. Man nöp bort små bitar av Linnés sängdraperi som souvenirer och de raraste växterna fick skyddas mot entusiastiska insamlare.
På sin ålders höst erbjöd Carl Ridderbjelke flera gånger staten att köpa Hammarby. Efter en lång diskussion i riksdagen genomfördes köpet 1879. Carl arrenderade i stället Vårdsätra gård från Uppsala universitet, gården där han både fötts och sedermera dog.

Linneanska stiftelsen och Uppsala universitet, 1879-2002

Säteriet Hammarby delades sålunda mellan två köpare. Staten köpte boningshusen med lösöre, det lilla museet samt ett litet stycke omgivande mark med Linnés igenväxta trädgård för 30 000 kr (motsvarande knappt 2 miljoner i dagens penningvärde). Uppsala universitet köpte den omkringliggande marken med uthusen, Hubby och kronoparken.

Utvecklingen på de två delarna av Linnés marker gick i diametralt motsatt riktning. De omgivande jordbruksmarkerna omdanades av universitetet till ett kommersiellt akademijordbruk. Hammarbys uthus och de gamla Hubbygårdarna revs. Jordbruket utvecklades sedan i samma takt som resten av Sverige och innefattade tyvärr de typiska 1970-talsrationaliseringarna som att spränga bort åkerholmar, lägga igen diken och bespruta med flygplan. Sedan SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, bildats 1977 övergick förvaltningen av jordbruket till dem.

På det statliga museiområdet däremot inrättades ett museum – Linneanska stiftelsen på Hammarby. Där sökte man med universitetets ledning att återskapa 1700-talsmiljön, såvitt möjligt till ursprungligt skick. Under de första 20 åren av verksamhetens stiftelse, under inspektor Thore Magnus Fries (1832-1913) röjdes nya gångar i Linnés gamla trädgård och anlades en pastisch nedanför gården, Hortus Uplandicus eller Upplandsträdgården. Inga växter fick komma in som inte under Linnés tid hade odlats vid Hammarby eller i uppländska trädgårdar. Byggnaderna återställdes efter tidens kunskap till 1700-talsskick – huvudbyggnaden restaurerades, senare tillbyggnader på västra flygeln avlägsnades och den nya östra flygeln fick övervåning avlägsnad och ersatt med ett torvtak, så att den åter bara hade en våning liksom på kopparsticket över Hammarby i ”Egenhändiga antekningar af Carl Linnæus om sig själf” (1823).

Vidare inplanteringar och rekonstruktioner har gjorts under 1900-talet liksom rekonstruktion av rabatterna framför huvudbyggnaden. Under senare delen av 1900-talet rekonstruerades även den sibiriska trädgården, Hortus Sibiricus. En äppelgenbank anlades i kåltäppan och i den Ridderbjelkska trädgården. Man anlade också en naturstig genom Kronoparken.

Linnés Hammarby idag, 2002-…

I början av 2000-talet publicerades den första botaniska inventeringen av Hammarby. Senare följde vårdprogram av både byggnaderna och växtligheten. År 2002 startade projektet Linnés Historiska Landskap, med mål att bevara landskapet kring Hammarby. Året efter bildades en vänförening till Linnés Hammarby, Sällskapet Linnés Hammarby som tillsammans med Linnés Historiska Landskap eller Botaniska institutionen har genomfört Hammarbydagen omkring den 13 maj varje år.

2007 firades 300-årsminnet av Linnés födelse. Hammarby invigdes som kulturreservat. Linnéspelet ”Linnés på Hammarby” skrivet av Katarina Ehnmark, regisserat och reviderat av Stefan Östergren framfördes av medlemmar i Sällskapet Linnés Hammarby och Danmarks Hembygdsförening
 

Mer info om Hammarbys historia

Det numera avslutade projektet Linnés Historiska Landskap hade publicerat en stor mängd artiklar om Linnés Hammarby och dess omgivningar ur ett historiskt perspektiv. Klicka på bilden för att se deras arkiverade material.